Lördag & första dagen på sommarlovet!

Tänk, redan är skolavslutningen förbi m allt vad det innebär, den här våren har gått galet fort & lika glad är jag för det för det har varit en pestigt jobbig vår av alla skäl i hela världen men samtidigt en av de bästa på många, många år. Med tanke på var jag befann mig när detta året började så har min resa varit jäkligt spännande & även om jag då sa att jag skulle vara helt frisk när det var dax att stämpla ut för semester så var det få därute som trodde mig, men nu står jag här; på onsdag kör jag mitt sista skift så onsdagnatt 23.30 så är jag i mål då jag stämplar ut för semestern! Friskförklarad blev jag redan i påskas men det har varit lite skumpigt efter det oxå till & från men inte ett enda återfall har inträffat så nog har jag tagit till mig allt som läkarna lärde mig; inte en enda tablett har jag ätit trots att det många gånger varit ett rent helvete att ta sig igenom men jag vet att jag aldrig mer kommer att falla tillbaka & risken att jag hamnar i depression eller panikångest är numera klassad som minimal så jag är helt nöjd med den prognosen. När det var som värst så var det bara läkaren & jag själv som trodde att det skulle gå, så tji fick alla andra som hela tiden sa att det bara är tabletter som kommer att hjälpa mig bli frisk; det enda tabletterna hade gjort för mig hade varit att "ludda" till min tillvaro så de djupa svarta hålen inte hade blivit så jobbiga som de faktiskt blev, tabletter för en person drabbad av PTSD på den nivån som jag var (vilket i efterhand har förklarats för mig av läkaren, som ett riktigt allvarligt fall...) hade bara dämpat ångesten & depressionen, men då hade jag fått ta tag i allt det jobbiga längre fram istället så jag valde att satsa allt på ett kort & försöka ta mig igenom det utan en massa piller & det är bara att se mig nu så märker man att jag faktiskt lyckades med det "omöjliga"!!! Men jag är en envis skit & om jag säger att jag ska klara av något så gör jag det; ingenting är omöjligt - det omöjliga tar bara lite längre tid att genomföra!
Härmed är mitt sista inlägg om min sjukdom sagt & jag har för länge sen gått vidare i livet! (Ni som vill kan läsa om allt det jobbiga i min gamla blogg... säg till så får ni adressen...)

Som sagt så var det ju skolavslutning i går & här i Hovslätt märker man inte av den pågående debatten om att barnen inte ska få fira sina avslutningar i kyrkan pga att bl.a. muslimer inte vill vara där. Igår satt vi alla föräldrar & barn (ja, vi har även både islam & andra religioner representerade ibland oss...) i en salig röra inne i missionskyrkan där pastorn hälsade alla välkomna & rektorn som avslutning tackade församlingen för att vi än en gång fått tillgång till denna lokal för att fira ännu en skolavslutning. Däremellan så sjöngs det både sommarvisor & psalmer & Herren & Gud nämndes vid flera tillfällen, inget konstigt med det alls. En alldeles vanlig skolavslutning i en alldeles vanlig del av vårt land var än en gång genomförd. Att solen strålade från en klarblå himmel & att jordgubbarna smakade så där härligt somrigt till glassen när vi fikade hemma på altanen efterråt gör bara sitt till för att denna dagen blev alldeles perfekt!

Om en liten stund så kommer min pappa & hans sambo till oss för att, i efterhand, fira Davids födelsedag. Vi har inte kunnat träffas tidigare eftersom någon av oss hela tiden varit sjuk i den här familjen & pappa är extra känslig för infektioner sen han blev allvarligt sjuk förra året. Men idag ska vi träffas & grilla lite gott & sen blir det smarrigt tårta till kaffet! Känns så gött att träffas innan vi drar på semestern så jag får se att han är okej & mår bra, det är viktigt för mig.

Som avslutning så bjuder jag på en liten bild på vår älskling som inte alls är den "lugna & coola killen" längre, han lever upp till sitt namn vår lille Gangster; det är bara bus & jävelskap på gång när han är i närheten känns det som! Ska bli så himla kul att få träffa dem alla igen imorgon när vi åker till kenneln för att hälsa på en sista gång; nästa gång vi åker dit så kommer vi ju att få ta med oss honom hem! Längtar ihjäl mig efter den dagen, men idag är det faktiskt bara 19 dagar kvar innan det är dax! (Tack In-Marie som hjälper mig att hålla koll på hur länge det är kvar...!)

~ Gangster står på altanen, beredd på att hoppa på sina syskon & busa med dem! ~

Var rädda om er & varandra!
Kram C =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0